03 oktober, 2013

Tankar kring Carlsberg Sort Guld III - Till sist...

VS

Den definitivt avslutande kommentaren
En läsare blev intresserad och grävde vidare i detta med om eller varför dessa två burkar skiljer sig och hörde sedan av sig. Tydligen så är det, konstigt nog, två olika produkter men med samma namn!
 
I en kundundersökning som Carlsberg gjorde ledde detta fram till att man ändrade receptet något. Man ville dock behålla varumärket eftersom det är så pass känt på marknaden. Misstänker dock att just ändringen av burk typen, sleek burken, var ett sätt för Carlsberg att differentiera produkterna. Lite märkligt agerande enligt min mening men fungerar det så fungerar det.

Andra inlägg:
Tankar kring Carlsberg Sort Guld
Tankar kring Carlsberg Sort Guld II

25 september, 2013

Ingredienser i öl 3/5 - humle.

Humle
Är en flerårig klängande ört som tillhör hampa släktet. Man skiljer på prydnads varianterna och de som producerar humle lämplig för ölbryggning. För ölbryggning är man intresserade av de blommorna, eller konerna, som kommer från hon plantor.
 
Växten förökas vanligtvis via rot delar kallade rhizomer. Man delar dessa som sedan tidigt, då det är frostfritt, planteras på våren i näringsrik men väl dränerad jord på en vindskyddad plats. Om man planterar flera plantor bör dessa planteras med minst ca 1m avstånd inbördes. Humlen behöver mycket sol, konstant fuktighet och jämn tillförsel av gödning. Olika varieteter är olika känsliga för olika skadedjur eller sjukdomar. Eftersom det är en klängväxt behöver den något att klättra på. Vanligtvis är detta en stör, en regel med grövre yta eller rep/snöre med lite struktur exempelvis av hampa. Humle kan om den trivs bli åtskilliga meter hög och visa en fenomenal växtkraft. Vidare så påverkar växtplatsen påtagligt egenskaperna hos humlen. Tar man en humlesort från till exempel Tjeckien och planterar den i Amerika så kommer den att få andra egenskaper. Humle går också att odla i stora delar av Sverige vilket också gjordes kommersiellt fram till ca 1950.
 
Humle skördas i slutet av augusti eller september. Humlekottar skall torkas luftigt för att undvika mögel och bör vakuum pakteras och förvaras i frysen. Detta för att maximera hållbarheten.

Egenskaper
Humle innehåller flera olika ämnen där en av de viktigaste är α (grekiska bokstaven alfa) % halten som är ett sätt att ange styrkan på beskan eller bitterheten som kommer att lösas ut i vätskan det vill säga ölen. Vidare så delar man in humle efter användningsområde där vissa anses vara mer lämpade till bittergivan eller arom. Det finns sorter som kan användas till båda och dessa kallas "dual-purpose". α halten varierar, för samma sots humle, mellan olika skördar och ibland även i vilken form den används i. Oftast använder man hög α sorter som bittergiva. För hembryggare används i stort endast två olika former. Antingen hela humlekottar eller i en pelleterad form. Båda formerna har för och nackdelar. Kommersiellt finns det bryggerier som använder humle extrakt (flytande form).
 
Eftersom beskan varierar så behövs en metod eller sätt som man konsekvent kan ange mängden beska. Det finns en mängd olika sätt att räkna fram detta bland annat EBU (European Bitterness Unit) eller IBU (Internationell Bitterness Unit). För amerikanska recept används AAU för att ange mängden humle. I svenska recept kan beskan anges i cg (centigram). Den beräknas i mängden humle i g multiplicerat med α styrkan.

Beskan eller utbytet är beroende på dels tiden den kokas men även vört styrkan. Ju längre tid desto mer beska. Ju högre vörtstyrka desto mindre utbyte. Det finns en teoretiskt maximalt värde för IBU/EBU som är 100. Över det upplevs ingen ökning av beskan. Detta diskuteras och ett inlägg är just hur man beräknat fram bitterhetsutbytet då det kan göras på flera olika sätt som Rager, Tinseth och Garetz för att nämna några. Varför jag nämner detta är att man i receptet bör ange vilken metod som använts eftersom resultatet, den framräknade beskan, skiljer sig. I till exempel BeerSmith, en populär programvara för att bland annat skapa recept, kan detta ställas in. 
 
Normalt så tillsätts humle i grovt tre så kallade humlegivor, beskan, smak och arom. Beskan eller bitterhumlen brukar tillsättas ca 60-90 minuter innan kokningen avbryts. Smakhumlen ca 20 minuter innan kokningen avbryts och bidrar även till beskan en mindre del och sist aromhumlen. Problemet med aromhumlen är att de flyktigare delarna som bidrar just till aromen försvinner vid kokning därför tillsätts de sent i vörtkokningen alternativt i sekundär fermenteringen kallat torrhumling (engelska dry hopping). Ibland används både arom och torrhumling. Man kan också, som till exempel bryggeriet Sierra Nevada, låta öl filtreras genom humlen innan paketering för att maximera aromutbytet. Det finns många olika sätt att tillsätta humle på och i de olika stegen.
 
Användningen av humle i öl
För många ölstilar är det viktigt vilken sort av humle som använts. I en Tjeckisk Pilsner så skulle Saaz vara en klassisk sort medan till exempel Cascade nog inte skulle passa. Som hembryggare så behöver man inte strikt följa vad som skall användas i vilken öl stil vilket ger intressanta möjligheter. Om man däremot vill ställa upp i tävlingar är det bra att veta riktlinjer för respektive öl stil. I Sverige så fastställer SHBF dessa öltypsdefinitioner.

Till sist
Eftersom det finns en mängd olika typer av humle, sätten som den kan användas på och kombinationerna som den kan matchas mot olika maltsorter och jästtyper är det inte så konstigt med den stora variation av olika öl som finns!

20 september, 2013

Bra källor för nybörjare i ölbryggning.

Jag gillar öl och ölbryggning verkar kul men var börjar man?
Det absolut bästa är om man i sin bekantskapskrets har någon som redan håller på med ölbryggning. Bortsett från att vederbörande antagligen gärna vill att man "smakar" på de hembryggda kreationerna så vill nog samma trevliga människa att du själv skall börja med denna hobbyn. Man kan då säkert få vara med vid ett bryggtillfälle och få lite "hands on" på vad det hela går ut på. Utrustning, råvarorna och metoder. Om man inte har denna möjlighet kan man till exempel via SHBFs hemsida och deras forumsdel söka upp ölbryggare i närområdet alternativt kolla upp om och när deras helmaltsbryggkurser körs.
 
Om nu inte det fungerar har vi nätet och diverse litteratur. Här följer ett litet urval:
- SHBFs hemsida har en WIKI del som kan fungera som utgångspunkt. Även deras forum del.
- Humlegårdens Ekolager har även de ett forum som verkar vara något mer aktivt än SHBFs forum.
- How to Brew - John J. Palmer första utgåvan finns tillgänglig på nätet. Synd att denna inte finns på svenska eftersom den tar upp det mesta man behöver veta. Denna finns även som bok och då i uppdaterad tredje utgåva.
- Brewing Classic Styles - Jamil Zainasheff & John J. Palmer. Egentligen en receptsamling men den tar upp många öltyper och fungerar som komplement till How to Brew.
-  "Ölbryggning" av Ekelin & Lundgrens går inte längre att köpa men kan finnas på biblioteket nära dig. Lite föråldrad men väl värd att skumma igenom.
- Helmaltsbryggning med minimalt bryggverk (PDF-dokument) även denna kanske lite föråldrad men försöker beskriva grundläggande utrustning.
- Sveriges Bryggradio tar upp lite ölrelaterat.
- The Brewing Network har flera inslag med olika nivåer relaterade till ölbryggning. Se under fliken Shows & Podcasts.
- BrewingTV har flera podcasts där olika ämnen tas upp samt även en forumdel. Tyvärr så "lämnade" medverkarna och den ursprungliga "casten" finns inte längre kvar - mycket tråkigt enligt IMHO.
- Chop and Brew, lite av en spinn off till Brewing TV då den skapats av en av de medverkande, dock med en lite annorlunda inriktning med mer mat relaterat och i egen regi.
- The Beer Engine Blog, dito till Brewing TV, ytterligare en medverkande som startade upp en egen blog.
 
Lycka till!

Grader av renlighet inom ölbryggning.

Vad menar man egentligen?
Inom ölbryggning tror jag att det råder en viss begreppsförvirring där man säger en sak men inte riktigt har grepp på vad det egentligen innebär. Det är viktigt att man håller rätt nivå av renlighet vid vissa steg men där den arbetsinsatsen knappast är nödvändig vid andra steg vid ölbryggning. Som exempel är det direkt onödigt att desinficera vörtkokaren och maltkvarnen och absolut nödvändigt att göra det med hela jäshinken och tillhörande jäsrör, innan kyld vört och jäst tillsatts.

Tänkte att vi här ska gå igenom de olika graderna och ta upp vad det innebär, när man bör ha denna graden och hur man kan uppnå den. Vi börjar med lägsta nivån för att sedan arbeta oss upp.
 
Där märken nämns är det för att ge förslag på produkter lämpade för ändamålet. Jag får varken ersättning eller arbetar för någon av dem.

För korrekt användning av produkterna vänligen se tillverkarens produktblad för mer information. Generellt kan nämnas att man inte vinner något på att använda mer av produkten än vad tillverkaren rekommenderar. Snarare så kan effektiviten sänkas och man använder mer av produkten än vad som behövs, med andra ord det är mindre ekonomiskt.

Blanda absolut inte olika medel då det kan medföra stora risker!

Rengöring (cleaning)
Här avses att den synbara smutsen tagits bort antingen mekaniskt, med borste eller svamp, eller kemiskt, alternativt genom båda metoder. Att tänka på är vad som skall rengöras så att man inte skapar ett problem. Det är inte någon bra ide att använda något som kan repa materialet och på så sätt underlätta för mikroorganismer att få fäste. För mekanisk rengöring av till exempel jäshinkar använd en mjuk borste eller svamp. För rostfritt kan man använda en hårdare borste.

Kemiska medel som maskindiskmedel i pulverform, PBW, Chemipro Caustic eller Chemipro Acid kan användas. Används maskindiskmedel bör detta först lösas upp så att inte medlet i pulverform fastnar någonstans och då eventuellt sedan inte sköljs bort. Kontrollera att produkten fungerar med materialet som skall rengöras. I detta steg avses allt som inte direkt kommer i kontakt med nedkyld vört och jäst.

Om man inte noga rengjort ytan kan man inte gå vidare till nästa steg eftersom smutsen kan fungera som en barriär.

Desinficera (desinfect)
Nästföljande steg handlar om att i högre och högre grad ta bort mikroorganismer. Oftast används kemikalier där ingen eftersköljning behövs, värme eller strålning (UV ljus). Inom ölbryggning är det nästan uteslutande med hjälp av kemiska medel. Målet är att ta bort så mycket mikroorganismer så att det anses vara ofarligt för människor och det innebär minst 99,9% eller att alla patogena mikroorganismer eliminerats.

Används kemikalier är de vanligaste produkterna här bland annat Saniclean och Star San och Jodofor för att nämna några. Utspädd klor, som i till exempel Klorin, fungerar också men bör undvikas på grund av miljö påverkan. Det finns medel som är kombination mellan rengöring och desinfektion som Chemipro Oxi och VWP (Vendor Washing Powder).

Används värme så är det effektivare att använda fuktig värme i och med bättre värmeöverföring. Antingen nedsänkt i vatten eller genom ånga. För att detta skall fungera måste föremålet klara av att kokas och att man kan koka hela föremålet samtidigt i minst 20min.

Allt som kommer i kontakt med kyld vört eller jäst måste vara rengjort och desinficerat så att ölen inte blir infekterad.
 
Sterilisera (sterilize)
Total 100% frånvaro av alla typer av organismer som svamp, bakterier, virus och sporer. Uppnås antingen genom strålning, torr värme (2h vid 160°C) eller fuktig värme (15min vid 121°C alternativt 3min vid 134°C) är mer effektivt. För att nå dessa temperaturer används en autoklav eller för hobbybruk en tryckkokare.
 
Man kan inte sterilisera genom att använda kemikalier då tydligen sporbärande mikroorganismer har hög resistens mot detta.
 
Inom ölbryggning används sterilisering mest inom jästhantering på lite mer avancerad nivå. Exempel på detta skulle kunna vara långtidsförvaring av jäst som då man vill bygga upp ett jäst bibliotek, jästförädling eller liknande.
 
Tills sist
I Yeast - The Practical Guide to Beer Fermentation av Chris White och Jamil Zainaheff definierar man fyra nivåer av "renlighets" grader: rengöring, sanering (99,9% eliminering), desinficering (99,99% eliminering) och sterilisering (100% eliminering). Och - nej, jag vet inte varför, har inte hittat något svar på detta ännu.
 
I det här inlägget har jag försökt förklara skillnaderna i olika renlighetsgrader utan onödig fördjupning för att man som hembryggare skall kunna lägga ner energi på detta på rätt ställe, i rätt moment under ölbryggningen. Jag hoppas att jag kunnat räta ut några frågetecken!

15 september, 2013

Tankar kring Carlsberg Sort Guld II

VS


Carlsberg Sort Guld  - Den nye vs Den Gamle 33cl burken
I ett tidigare inlägg Tankar kring Carlsberg Sort Guld så skrev jag lite om min förvåning kring att det enligt Systembolagets smakbeskrivning för den nya sleek burken skiljer sig mot de andra i Carlsbergs Sort Guld sortimentet. Avslutningsvis där tog jag upp att jag skulle köpa en av vardera 33cl burkar och sedan testa om jag kunde märka någon skillnad.
 
Så var det dags. Båda  burkar är inköpta samtidigt i från samma Systembolag, inte för att jag tror det gör någon större skillnad. Börjar med att låta båda burkarna, en av den nye, utmanaren sleek burken, och gamle 33cl stå i kylen så de har samma temperatur. Systembolaget rekommenderar en serveringstemperatur kring 8-10°C.

Kommer att hälla upp båda burkarna var för sig i exakt samma typ av glas och sedan jämföra dem rakt av mot varandra. Vidare kommer jag dricka resterande hälften direkt ur burken om det skulle kunna tillföra något. Serveringstemperatur var ca 8°C.

Carlsberg Sort Guld - Den nye
Färg
Lätt guld ljus halm gul nyans.

Skum
Snarlikt vitt skum men något mindre mängd.

Doft
Lite metallisk med frisk jästig ton. Lätt maltighet. Mer doft än den andra.

Smak
Lite sträv balanserad beska, Lite fyllighet och sötma.

Direkt ur burken
Ingen skillnad i upplevelse.

Carlsberg Sort Guld - Den gamle
Färg
Samma.

Skum
Vitt hyfsat tjockt, Låg kvar något längre.

Doft
Lättare jästig ton, lätt maltighet med lätt sockerigt inslag.

Smak
Sträv med möjligen lite mer beska, upplevde den något fylligare än sleek:en men inte mycket. Något längre smak?

Direkt ur burken
Ingen skillnad i upplevelse.

Samfattningsvis och avslutande
Om nu vi konsumenter har påverkat övergången, vilket jag personligen inte tror på, till sleek formatet så förstår jag inte riktigt varför. Jag tyckte inte att sleek formatet tillförde något. Det var en mindre skillnad i doft och smak men inte så mycket att jag  i en blindtest skulle kunna skilja dem åt. Undrar vad som menas med "uncompromising quality - exclusive aromatic hops" som står tryckt på båda burkarna?
 
Avslutningsvis kan jag nämna det finns ytterligare en skillnad mellan dessa två produkter och det är priset. Sleek burken är, idag 2013-09-15, en krona dyrare (exklusive pant). Funderar också om Carlsberg kommer att fasa ut den äldre burken?
 
Det finns också andra svenska bryggerier som idag använder sleek burken. Om inte annat verkar det ge bryggerierna en ursäkt att höja priset?

Andra inlägg:
Tankar kring Carlsberg Sort Guld
Tankar kring Carlsberg Sort Guld III - Till sist...

08 september, 2013

DIY magnetomrörare.

 
Vad är en magnetomrörare (engelska stir plate)?
Den består egentligen av två delar. Första delen är själva motor delen där man kan reglera varvtalet och är ofta i form av en låda. På motorn, i lådan, finns det monterade magneter som skapar ett magnetfält. Det i sin tur påverkar den andra delen som är själva magnetloppan, kallas på engelska för stir bar, som då kommer att snurra. Magnetloppan placeras i ett flatbottnat kärl, ofta en så kallad E-kolv tillsammans med vörten och jästen. Då magnetloppan snurrar bildas en virvel och vörten sätts i rörelse. Det ger att ytskiktet, och därmed kontaktytan mellan vörten och syret i luften, ökar och man får då en ökad syresättning. Vidare så hålls jästen i rörelse och kontakten mellan syre och maten, det vill säga stärkelsen i vörten, ökar vilket ger bättre jäst förökning. Hängde ni med? Kort så får man mer jäst om man använder en magnetomrörare och det gillar vi.

Varför bygga själv?
Att köpa en magnetomrörare kostar runt 1000kr beroende på storlek ofta beroende på vilken volym den klarar av. För många är det en ganska tung kostnad men i längden skulle den kunna betala sig själv om man räknar på vad ett paket med flytande jäst kostar, 2013 ca 80kr, och torkat maltextrakt, 2013 ca 40kr för 500g. Att bygga den själv, om man kan och har verktygen, gör det ännu billigare och det är trevligt att veta att man tillverkat något själv.

Förutsättningar
Det finns redan på nätet flera beskrivningar på hur man själv kan bygga en magnetomrörare men jag tycker att de oftast inte ser så bra ut, de ser oftast enligt min mening "hemmatillverkade ut". Eftersom magnetomröraren står framme i köket var det viktigt, läs ett skall krav ;-), med mycket hög WAF (wife acceptance factor). Kostnaden i förhållande till att köpa en färdig samt funktion och utseende med avseende på pris var också viktigt.

Delar, verktyg och övrigt
Försökte hålla inköpen nere men när det gällde magneterna gick detta inte riktigt. Å andra sidan blev jag så nöjd med resultatet att jag byggde ytterligare en och då hade jag redan magneterna tillhands. De kan också om inte annat användas till att hålla kvar magneterna då man dekanterar förbrukad vört.

Kort om magnetloppan. Det finns större modeller men de jag provade, Humlegårdens 45mm variant med midja, vägrade att stanna kvar i centrum utan slungades iväg. Det fungerade helt enkelt inte vilket jag tror beror på fläktens storlek. Med en större fläkt alternativt större avstånd mellan magneterna skulle det antagligen fungera. Samtidigt tycker jag 27mm magnetloppan gör det den skall. Magnetloppa med midja vs utan: jag tror att just midjan gör det lättare för magnetloppan att snurra i och med mindre friktion.

Inköpslista för en magnetomrörare:
1st 201.782.00 IKEA LJUST burk 1,8L vit/transparent                      39,00kr
1st 38297         Kjell & Company Chassifläkt 80mm Potenstiometer 99,00kr
1st 44108         Kjell & Company Nätadapter 3-12V max 300mA      99,00kr
1st 37311         Kjell & Company DC chassi hona 2 pol                      29,00kr
1st 50711         Kjell & Company 6-pack Superstarka magneter         39,90kr
1st 820627       Humlegården Magnetloppa 27mm med midja            29,00kr
                                                                                              Summa: 334,90kr

Verktyg:
Lödkolv och en kortare bit lödtenn
Mindre avbitare
Större avbitare
Mindre borrmaskin
ø2mm borr förborrning av hål
ø8mm borr för chassi hona
ø6,5mm borr för potentiometer axeln som är ø6mm
Mindre krysspår/Phillips skruvmejsel 
Mindre fintandad fil
Linjal
Måttband
Blyertspenna
Tuschpenna

Övrigt:
Smältlimspistol
Epoxy lim samt något att blanda ihop det på
T-sprit samt någon ren bit trasa
Fyra distansbitar 4-5mm tjock i lämpligt material mellan fläkten och insidan på burken
En god hembryggd öl

Instruktion
Rekommenderar att du läser igenom hela instruktionen en gång för att få grepp på de olika stegen. Du kanske väljer att göra detta på ett annat sätt och måste då vara beredd på att det kan medföra flera ändringar. Min beskrivning är bara ett sätt att göra detta på men inte det enda sättet.

Ta det lugnt och försiktigt när du borrar hålen för plasten är skör. Använd inte någon större kraft utan låt borrmaskinen arbeta på lågt varv,  Förborra och använd sedan direkt rätt borr ø för respektive hål.

1. Kontrollera att alla delar enligt inköpslistan, verktyg och övrigt finns.
2. Tag bort locket på LJUST burken.
3. Mät ut var hål för chassi honan skall borras och markera denna. I mitt fall ca 40mm sett då burkens öppning är uppåt mätt från bordskivan.
4. Mät ut var hål för potentiometer axeln skall borras och markera denna. Antagligen placeras det på motsvarande sida mot chassi honan. Jag valde att placera denna 30mm mätt från bordsskivan (på samma sätt som i steg 3). Detta för att jag monterade potentiometerkretskortet stående.
5. Förborra med ø2mm borr hålen för chassi honan och potentiometer axeln.
6. Använd ø8mm borr och borra hålet för chassi honan.
7. Använd ø6,5mm borr och borra hålet för potentiometer axeln.
8. Tillverka fyra stycken distansbitar mellan fläkten och burken. Då magneterna är ca 3mm tjocka måste distanserna vara minst 4-5mm för att tillåta frigång.
9. Kontrollera vilken sida som är vilken på magneterna. Den starkare dragsidan skall vara mot burkens nuvarande botten. Alternativt tar du magnetloppan och placerar en magnet i vardera ände av den. De borde då orientera sig rätt. Den sidan mot magnetloppan skall alltså inte vara den sidan du limmar utan den motsatta!
10. Tag fram fläkten och tag bort dekalen på den ytan som roterar. Använd T-sprit och rengör ytan samt båda magneter, fläktens yttre monteringshål samt båda sidorna på de fyra distanserna.
11. Märk ut var magneterna skall placeras på fläkten (ytan som du rengjort). Det är viktigt att dessa två magneter placeras symetriskt mitt mot varandra för att undvika obalans.
12. Blanda ihop lagom mängd epoxilim och applicera det på markerade platser och sätt dit magneterna rättvända! Limma fast distansbitarna. Låt epoxilimmet härda.


13. Glömde du att du hade en öl? Dags för en liten paus medan epoxilimmet fortsätter att härda...
14. Potentiometern med tillhörande kretskort till fläkten är tillsammans med lite andra kablar paketerad i en separat plastpåse. Vi behöver endast en av dessa och det är den svart-gul i ena ändan två-polig kontakt, i andra en fyra-polig större MOLEX kontakt. Klipp så nära som möjligt MOLEX kontakten bort denna. Dela och skala försiktigt kabeländarna 2-3mm med den mindre avbitaren.

 
15. Dags att löda på matningen från chassi honan till potentiometerkortet. Tag kabeln från tidigare steg 14 och löd fast den svarta kabeln till chassi honans löd öra för centrum stiftet. Löd fast den gula kabeln till mitt löd örat enligt bild.
 
 
16. Dags att montera potentiometern. Börja först med att försiktigt lossa potentiometerhuvudet från axeln. Skruva sedan loss plåten från kortet. Du kommer nu bli tvungen att modifiera kretskortet för att det skall passa. Det innebär att runda av kretskortets nedre del samt att jacka ur den övre delens insida där skruvhålet är. Kretskortets ovandel måste också jackas ur för att locket skall passa. Kretskortet valde jag att göra detta försiktigt med den större avbitaren samt snygga till det hela lite med en fintandad fil. Se bilden, det låter krångligare än vad det är. Kretskortet är gjort av glasfiber som inte är så nyttigt att få i sig. Var dock försiktig så att du inte oavsiktligt tar för mycket och skadar kretskortets ledare. Testa passformen så att locket går att stänga. När du är nöjd med passformen rengör kretskortet genom att med till exempel en liten pensel borsta bort glasfiberdammet. Börja med att sätta dit potentiometerns huvud, den kommer att hjälpa till med fixeringen. Montera kretskortet till att börja med punktvis med smältlim uppe och nere. Förstärk sedan upp med mer smältlim.
 


17. Fläkten har också en överflödig MOLEX kontakt. Klipp bort den försiktigt med den mindre avbitaren.
18. Centrera fläkten i burken, mätt mot innersidan av burken till fläktens kant ca 57-58mm, och markera hörnen på fläkten mot burkens botten. Montera fläkten med hjälp av smältlim.
19. Koppla fläktens kontakt till kretskortet.
20. Montera chassi honan i burken med från insidan sett chassi hona, bricka och sist mutter och koppla in den till kretskortet.
21. Städa upp kabeldragningen i burken så att inga kablar kan åka in i fläkten. Använd till exempel de svarta "påsförslutarna", se nedan, som höll ihop kablarna.



22. Montera passande kontakt E eller G så att minuspolen är i mitten på nätadaptern och markeringen pil mot pil på sladden och motsvarande kontakt. Ställ in nätadaptern på 9V med medföljande verktyg. Det verkar som om man använder 12V så fungerar det inte, magnetloppan slungas ut från centrum.
23. Dags för det roliga. Koppla in nätadaptern till burken men inte till vägguttaget. Vrid ner potentiometern fullt moturs. Släpp försiktigt i magnetloppan i en E-kolv och fyll på med lite vatten och ställ E-kolven på burken. Magnetloppan borde centreras mitt i. Koppla in nätadaptern till vägguttaget. Fippla lite med potentiometern och gläds åt virveln. Valfritt: informera din sambo/fru/man/motsvarande om hur fantastiskt nöjd du är med din insats och resultatet! (Ha dock en viss beredskap på att de kanske kommer vara lite mer dämpat entusiastiska till det hela... ;-))

Förbättringar
Lite funderingar på vad som skulle kunna förbättras:
- Man skulle kunna montera en tvåpolig kontakt mellan chassi kontakten och kretskortet för att kunna slå på/stänga av magnetomröraren utan att ta bort nätadaptern från strömuttaget. Valde själv bort detta då jag ville hålla det så enkelt som möjligt.
- Som jag nämnde tidigare så fick jag inte magnetomröraren att fundera med större 45mm magnetloppor. Troligvis beror detta på att magneterna sitter för tätt på fläkten. Om man limmade fast en avlång aluminiumbit, eller motsvarande icke magnetiskt material, och sedan limmade fast magneterna ytterst i var sin ände på denna skulle avståndet mellan magneterna bli större. Det borde lösa problemet. Kan dock bli lite knepigt att få det hela rätt balanserat. Är dock fullt nöjd med hur denna fungerar med de mindre magnetlopporna.

Resultat och kommentarer
Jag är mycket nöjd med den utseende mässigt och funktionen är det definitivt inget fel på. Den har tuffat på felfritt både med 2L E-kolvar och 5L livsmedelsklassad plastbehållare under en längre tid. Den var kul att bygga utan några konstigheter. Det enda som jag möjligtvis kan tycka jag missade är att det blev dyrare än vad jag inledningsvis hoppats.

07 september, 2013

Förökning av jäst med hjälp av förkultur.

Lite om jäst
När man brygger öl är det viktigt att man tillsätter rätt mängd med aktiv och fräsch jäst. Mängden beror på flera faktorer där de viktigaste är vört volymen och den slutgiltiga alkoholhalten. Desto större volym vört desto mer jäst behövs för att jäsningen skall komma igång inom en rimlig tid. Jästen påverkas också negativt av en högre alkoholhalt eftersom arbetsmiljön blir tuffare för den.

Om man tidigare bryggt öl så kan man återanvända den jästen några gånger. Hur många gånger det går beror bland annat på hur alkoholstark öl man bryggt. Jästens livskvalitet och antal dugliga celler minskas desto starkare öl man bryggt. Det kan därför vara en god idé att först brygga en mindre alkoholstark öl och sedan använda jäst slurryn till nästa batch. Kommersiella bryggerier återanvänder sin jäst ca 6-8 gånger bland annat för att spara lite pengar. Också att tänka på är att jästen muterar vid användning. Det innebär att förväntat resultat i form av utjäsning och smakprofil kommer att förändras ju fler gånger man använder den.

Att köpa jäst
Jäst köper man oftast i en av två former, antingen flytande eller torkad. Jäst skall tills den skall användas förvaras kyld då det ökar livslängden (antal levande jästceller). Om man till exempel via receptet eller Mr Malty's Pitch Rate Calculator blivit rekommenderad en viss mängd aktiv jäst finns det tre sätt att få fram den:
1. Köper flera paket.
2. Har tidigare bryggt en öl med samma jäst och den behövde inte flera paket med jäst. Man använder då direkt jäst slurryn eller efter en så kallad jäst tvättning. Kort går det ut på att man löser upp jäst slurryn i kylt sterilt vatten och låter den skikta sig. Efter en stund bildas tre huvud skikt. Det som sedimenterar sig först i botten är humlerester och död jäst. Mitten skiktet är levande jäst och det övre skiktet är i stort öl. Det är det i mitten som man vill behålla och det andra skiljs bort. Detta upprepas tills man har separerat ut den levande jästen. Oftast behövs det upprepasett par gånger.
3. Via en så kallad förkultur föröka, propagera, upp en större mängd jäst från ett paket.

Normalt om man använder torr jäst så köper man flera paket men det borde även gå att propagera den. Har inte själv provat detta.

Mycket hänger på hög renlighet och hygien
Det är mycket viktigt att allting som kommer i kontakt med jästen i alla steg är rengjort och desinfektionerat! Detta kan nog inte upprepas för många gånger.

Brister man här är det stor chans att man får ner främmande jäststammar i förkulturen och att ölen i senare steg, under jäsningen, blir dålig. Det går helt enkelt inte att fuska med detta. Använd lämpligt rengöringsmedel, pulver maskindiskmedel, PBW eller liknande produkt, för grov rengöring. Skölj noga. Följ sedan upp med att antingen i minst 20min koka redskap, om det går, eller använda lämpligt medel för desinfektion till exempel Star San eller motsvarande. Glöm inte att noga rengöra arbetsytan och dina händer också!

Om man dekanterar av förbrukad vört, från exempelvis en E-kolv eller om kärlet tål det, använd öppen låga för att desinfektionera kanten. Om man inte kan använda öppen låga använd alkohol eller motsvarande desinfektionsmedel. Har själv använt Star San här med lyckat resultat.

Varför propagerar man upp jästen?
Som jag ser det finns det två huvudsakliga skäl till att man vill göra detta:
- Man behöver en större mängd jäst än vad man får ut från en förpackning och man vill att jästen verkligen skall vara aktiv. Det finns en ekonomiska sida också. Idag, 2013, kostar ett paket med flytande jäst ca 80kr och behöver man flera paket så får man väga det mot kostnaden för att propagera upp jästen i form av utrustning, material och tid. Som jag ser det så överväger fördelarna med att propagera.
- Jästen har passerat ett bäst före datum, antal levande jästceller minskar i förpackningen beroende på bland annat åldern och tempratur den blivit utsatt för, och man vill försäkra sig om att det fortfarande finns liv i den.

Vad behövs för att propagera upp jäst?
Det behövs jäst, vört, jäskärl, ofta en så kallad E-kolv eller annan lämplig behållare, och någon form av förslutning som aluminiumfolie eller gummipropp med jäsrör. Rekommenderar också att man tillsätter jästnäring så att jästen får ännu bättre förutsättning. Om man använder flytande jäst har man följt tillverkarens anvisning så att den är klar att användas i god tid innan.

Vi fortsätter med att tillverka steril vört. Man behöver vört med ett OG på ca 1.030 - 1.040 framställt antingen på torkat maltextrakt eller via krossad malt. Att man inte har högre OG beror på att vi här vill föröka jästen och inte tillverka öl. För torkat maltextrakt löser man upp ca 100g/1L vatten.  Skall man vara noggrann så är det egentligen den totala motsvarande vikten av 100g maltextrakt löst i 1L vatten som avses. Använder man krossad malt är det ca 200g/1L vatten. Det man gör är egentligen en mini öl med en rast på 60min vid 65°C följt av en upphettning till max 78°C följt av lakning med ca 78°C vatten. Vid högre temperaturer än så finns det risk för att man extraherar ut tanniner från malten. Vörten kokas sedan oavsett i minst 20min, glöm inte att här tillsätta jästnäringen eller enligt tillverkarens rekommendation, för att sedan övertäckt kylas ner till rumstemperatur så snabbt som möjligt. Var försiktig om du kokar upp vörten i en E-Kolv då denna lätt kan koka över! För att motverka detta kan man antingen koka vörten i en vanlig lämplig kastrull eller tillsätta anti skummedel (engelska defoamer). Nedkylningen görs ofta via ett kallt vattenbad. Man sänker ned vörtkärlet i vattenbadet. Cirkulerar man vattnet i vattenbadet åt ett håll och vörten åt motsatt kommer detta att ta kortare tid. Jag rekommenderar för övrigt att använda ljust maltextrakt eller krossad malt. Det är då bland annat enklare att se vad som pågår i förkulturen.

Jästen och vörten bör också vara rumstempererad för att undvika att jästen råkar ut för en temperaturchock. Vörten tillsätts till jäskärlet följt av jästen. Jäskärlet försluts sedan så att luftburna partiklar och bakterier inte kan falla ner i vörten. Att vika ner aluminiumfolie runt öppningen på en E-kolv är fullt tillräckligt då bakterier inte kan ta sig förbi denna. Håll förkulturen mellan 18 - 24°C där 22°C är optimalt. Om man satt en förkultur på 2L med jäst som var vid god hälsa kommer det ta ca 12 - 18 timmar innan den nått maximal tillväxt (antal jäst celler).

Antal jäst celler beror på vad förpackningen innehöll, kolla med tillverkaren, och storleken på förkulturen. Vid större förkulturer kan det vara en god idé att propagera i steg. Till exempel 4L görs i två 2L steg där man mellan stegen dekanterar av förbrukad vört.

Vikten av god syresättning
För att jästen skall trivas och föröka sig behöver den förutom mat, i form av vört, samt eventuellt ytterligare näringsämnen även en stadig tillförsel av syre. Utöver ökad förökning kommer jästen också vara vid bättre hälsa. Det finns flera metoder att tillföra syre:
- Att periodiskt skaka behållaren. Det fungerar men man kommer att behöva skaka den ganska ofta och jästen kommer inte att föröka sig optimalt.
- Tillsätta syre externt via luftpump eller från tryckbehållare. Denna metod är bättre men blir dyr om man använder tryckbehållare med syre. Kör man med luftpump, billigare i längden, kommer man minst att behöva ett sterilfilter på utgående luft för att inte få ner kontaminerad luft i vörten. Vidare för båda metoder kommer man behöva en syresten avsedd för ändamålet. Det är oftast en syresten, även kallad diffusionsten, i rostfritt stål där storleken på hålen beror på om man använder luftpump (ofta 2µ) eller trycksatt syre (ofta 0,5µ). Föredelen med detta är att man även kan använda den till syresättning av vörten vid ölbryggning.
- Via en magnetomrörare (engelska stir plate) med tillhörande magnetloppa (engelska stir bar) som antagligen är den bästa metoden för att långvarigt tillföra syre vid propagering. En annan fördel är att jästen hålls suspenderad, löst och flytande i vätskan, vilket är bra för förökningen. Magnetomröraren är en relativt låg investering, om man bygger den själv, men som egentligen inte går att använda till flera ändamål inom ölbryggning. Vill man köpa en magnetomrörare kostar det ca 1000kr och magnetloppa går på ca 30kr och uppåt beroende på storlek och utförande.

Att använda förkulturen
Då man har propagerat upp den mängden jäst man behöver skall förkulturen tillsättas till vörten. Det finns två sätt att göra detta på:
- Se till att jästen är löst i vätskan i förkulturen genom att skaka eller röra om denna. Denna tillsätts sedan till vörten. Det finns några nackdelar med detta. Man späder ut vörten, man kan få negativ smakpåverkan och man tillför oxiderad vätska (den negativa påverkan här diskuteras) för att nämna några.
- Man låter jästen sedimenteras och dekanterar av förbrukad vört. Man behåller dock så mycket att man kan lösa upp jästen alternativt tillsätter man en mindre volym sterilt, kokat kylt, vatten för detta. Detta medför mindre negativ påverkan på vörten än det föregående alternativet.

06 september, 2013

Tankar kring Carlsberg Sort Guld


Carlsberg Sort Guld var nog bland de första ölen som jag drack. Jag vet att Pilsner Urquell var den första ölen och just nu undrar jag nog lite hur länge sedan det var jag drack en sån. I alla fall så kommer detta inlägg inte egentligen bli en öl recension utan mer en fundering runt och kring öl och format. Tillbaka till Systembolaget och Carlsberg Sort Guld.

Var tidigare idag inne på Systembolaget, denna gång på Råå, för att kolla vilka öl som släppts nu i september och såg till min förvåning att just ytterligare en burk av Sort Guld fanns, en smalare, 33cl burk. Möjligt att den släppts tidigare men den var flaggad som en nyhet. Formatet kallas sleek can och påminder om en nedskalad 0,5l burk. Visst, den är snygg men samtidigt så tyckte jag inte att det var något större fel på det gamla 33cl formatet heller. Kan nog tycka att den äldre burken nog borde vara lite mer stabil och mindre "vältningsbenägen"? Carlsberg Sverige tycker i alla fall att det nya sleek can formatet "ger ett mer sofistikerat uttryck".

Systembolaget har nu fyra Carlsberg Sort Guld produkter, nya 33cl burken, gamla 33cl burken33cl flaskan samt 0,5l burken. Varför fyra olika, fanns det någon annan skillnad mellan dessa? Nyfiken som jag är så började jag titta på smakprofilen på dessa i butiken och då främst 33cl burkarna. De skiljer sig!

Den nya 33cl sleek can, smalis burken?, skiljer sig mot de andra Sort Guld produkterna i att den enligt Systembolaget smakprofil har mindre beska och fyllighet. Även doft kommentaren är annorlunda formulerad. Så om du uppskattade den "gamla" smaken bli inte förvånad om du upplever en skillnad. Kollade på Carlsbergs svenska hemsida för att se om de hade mer information om skillnader i smaken men där får jag intrycket att samtliga Sort Guld skall vara smakmässigt likvärdiga. Får väl helt enkelt framöver köpa en 33cl burk av varje och se om jag kan upptäcka någon skillnad och återkomma med resultatet.

Andra inlägg:
Tankar kring Carlsberg Sort Guld II.
Tankar kring Carlsberg Sort Guld III - Till sist...

01 september, 2013

Ingredienser i öl 2/5 - malt.

Malt
Malt är en av många så kallade extraktgivare och är säd, i stort huvudsakligen korn, som genom en process kallad mältning som fått gro och sedan torkats. Det sker då starkt förenklat i säden en process som gör att man enklare kan få ur stärkelsen i senare steg. Malt behandlas genom bland annat torkning samt rostning och får då lite olika egenskaper beroende hur hårt och tiden den rostas. Dels smaken men även färgen den kommer att bidra med som mäts i antingen °EBC (europeiska sättet som står för European Brewing Convention) eller i SRM (det amerikanska metoden som står för Standard Reference Method) standarden. De är i stort samma sak med olika multipliceringsvärden. Se länken för °EBC för mer info angående detta. Generellt ger högre värde mörkare färg och kraftigare smak. En parallell här är den torvrökta malten som används bland annat till Islay whisky och hur mycket av karaktären som går vidare från malten till whiskyn.

Malt finns i fyra olika former: hel, krossad, flytande maltextrakt (vörten har genom frystorkning koncentrerats till siraps liknande konsistens) samt som spraytorkat maltextrakt (vörten sprutas genom ett munstycke och fördelas till en spray-dimma bestående av mycket små droppar som sedansnabbt  torkar till pulverform). Oavsett form så bör malten lagras torrt, mörkt och svalt. Krossad malt försämras snabbare och bör användas därefter. Vad man använder för malt form är beroende på vilken typ av recept man följer. Vanligast är att man använder krossad malt eller vid extraktbryggning just malt extrakt. Det finns också hybrid bryggningsmetoder som är en korsning mellan dessa.

Använder man hel malt måste den krossas och har man just kört igång med ölbryggning behöver man tillgång till en maltkross. Här är det bra att ha lite vänner som hållit på ett tag med ölbryggning och kanske själva har en maltkross eftersom det är en ganska tung investering. Just detta leder nog till att de flesta till att börja med använder krossad malt eller kanske extrakt. En nackdel med att använda extrakt är att det inte finns lika många olika sorter att välja mellan och att priset är högre. Fördelen är att man inte behöver genomföra bl a lakning och därigenom tar bryggningen inte lika lång tid. Bland mindre bryggerier är det vanligt med hel malt och själv krossa den för att just säkerställa fräscheten.

Man skiljer på basmalten, den större mängden malt av en sort, och övrig malt. Basmalten är oftast av typen pilsner, ale, pale ale eller Munich malt. Övriga extraktgivare är t ex vete, råg, havre, ris, majs, karamell, rostad eller special malt. Har den inte mältats så benämns den som råfrukt. Exempel på detta är ris eller majs, men också omältat vete, råg eller korn  Alla dessa bidrar på olika sätt till både smak och färg.

Vidare så mäts starkt förenklat sockerinnehållet eller densiteten i öl i °Öchsele eller °Plato/°Brix (se länk för mer information) med hjälp av hydrometer eller refractometer. Mäter man denna både före fermenteringen (OG) och sedan efter avslutad (FG) kan man räkna ut alkoholinnehållet i antingen volym (ABV) eller viktprocent (ABW).

30 augusti, 2013

Ingredienser i öl 1/5 - vatten.

Dags att fortsätta med att ta upp ingredienserna eller vad man använder för något i öl. Vi tog tidigare upp att öl förenklat är vatten, stärkelsebaserade ingredienser (oftast malt), humle, jäst samt eventuellt tillsatser. Det är dags att fördjupa sig lite mer i vad dessa är och jag tänkte att ta upp dessa i separata inlägg.

Vatten
Öl består ju mest av vatten och det gör att kvaliteten på ölen är direkt beroende på vattnet som används. Sverige har generellt god kommunal vatten kvalitet, man kan ofta direkt använda vattnet från kranen. Däremot kanske ditt vatten inte är optimalt för den öltypen du tänkt brygga. Det kan vara en god ide och kontakta det kommunala vattenbolaget för att få reda på vattenprofilen, i stort om man har ett mjukt eller hårt vatten. T ex skall man brygga en typriktig Tjeckisk pilsner skall man använda ett mjukt vatten. Skulle vattenkvaliteten i sig inte vara tillräckligt bra så får man antingen ta vatten från annan ort eller installera någon form av vattenrening. Det finns kommersiella bryggerier som t ex via omvänd osmos rening skapar ett verkligen rent vatten. De använder sedan tillsatser och skapar sedan den vattenprofil som bäst stämmer överens med öltypen som skall bryggas.

Utöver att man tillsätter ämnen för att ändra vattenprofilen kan man också tillsätta medel för att t ex påverka mäskningen eller lakvattnet för att öka effektiviteten, man får loss mer stärkelse från mäsken. Oftast används det antingen pH sänkande medel som t ex mjölksyra eller pH-stabiliserande medel.

Personligen tycker jag att man som nybörjare inte bör ge sig på att justera vattenprofilen utan mer koncentera sig på bryggprocessen i stort, eventuellt inledningsvis fundera på att använda pH-stabiliserande medel i mäsken. Funderar på att skriva mera kring hur man kan justera vattenprofilen, vi får se framöver.

22 augusti, 2013

Vad är egentligen öl?

Enligt Wikipedia är öl i stort en fermenterad, med ett annat ord jäst, produkt bestående av vatten, stärkelsebaserade ingredienser (som huvudsakligen malt men även vete, ris och majs som exempel), humle, jäst samt eventuellt tillsatser. Öl i sin enklaste form har utvecklats ordentligt sen den uppfanns för ca 7000 år sedan och eftersom det finns så många olika sorter av dessa ingredienser som t ex olika typer av malt, humle och jäst typer kan dessa kombineras på ett stort antal olika sätt. De finns de som hävdar att öl som dryck smakmässigt erbjuder fler möjliga variationer än t ex vin.

Tittade man tidigare på innehållsförteckningen på flaskan eller burken så stod det malt, humle, vatten och möjligtvis tillsatser. Idag så är situationen annorlunda i och med ökad medvetenhet hos konsumenten och det har i sin tur påverkat producenterna. Man vill, liksom med andra drycker som t ex vin, veta mera om produkten för att kunna hitta liknande drycker med just de egenskaperna som man uppskattar. Idag så är det för att nämna en skillnad mer vanligt att man anger vilka olika typer av humle som använts.

Skall nu försöka beskriva hur man i stort tillverkar öl utan att bli för teknisk och utan att bli för omständlig, hmmm...

När man framställer öl kan man dela in det i olika moment eller steg. Ingredienserna tillsätts enligt ett recept och olika tider. En mängd stärkelsebaserade ingredienser (oftast malt) tillsätts till uppvärmt vatten (blandingen kallas då mäsk, process steget kallas mäskning) där man sedan med hjälp av annat uppvärmt vatten lakar ut olika sockerarter och återcirkuleras/filtreras genom malt bädden (mäsken kallas då vört, steget kallas lakning) för att få bort partiklar och därmed klarare vört.

Beroende på vilken temperaturen som används vid mäskningen och vilka typer av stärkelsebaserade ingredienser (malt mm) som använts får vörten olika egenskaper som sockerinnehåll, smak, färg osv. Efter lakningen har malten gjort sitt,  kallas nu för drav, och kasseras (allternativt används som djurfoder vilket är mer ekologiskt sunt). Vörten skall nu kokas och humle samt eventuellt andra kryddor eller smaksättare tillsätts (olika typer/mängder vid olika tider).

Efter avklarad vört kokning måste ölen (japp nu har vi bytt namn ännu en gång) kylas ner till minst rumstemperatur. Detta för att jästen, som inte är särskilt värmetålig, när den skall tillsättas skall överleva. Humlerester separeras och avlägsnas och ölen tappas över till ett jäskärl (som t ex en jäshink med lock och jäsrör). Jästen tillsätts. Denna första jäsning kallas primär jäsning och pågår till jästen omvandlat det mesta av sockerarterna till koldioxid, alkohol mm och jäsningen avstannar eftersom jästen inte har mer att äta. Man tappar nu över ölen till ett nytt jäskärl och försöker undvika att få med den jäst som nu bildats eftersom den gjort sitt (och kan bidra till sämre smak) för sekundär jäsning eller även kallad klarning. Man kan i detta steg tillsätta ny humle för s k torrhumling (för att tillföra ytterligare arom till ölen). Antingen då man tycker att torrhumlingen gjort sitt, om man nu valde att göra detta steget eller då ölen är tillräcklig klar skall den tappas upp. Alternativt väljer man här att ytterligare en gång föra över ölen på nytt till en ny jäshink för att bli av med partiklar som sedimenterats. För hembryggare innebär tappning antingen att tappa upp ölen på flaskor eller någon form av fat.

Vid flasktappning behöver man tillsätta en bestämd mängd vanligt socker, beroende på öl typen och volymen öl, till ölen för att uppnå önskat kolsyretryck. Detta för att den jästen som finns kvar skall få något att arbeta med och därigenom producera koldioxid (som när den löses upp i vätska bildar kolsyra). Eftersom detta sker i en sluten volym, vi försluter flaskan, byggs ett kolsyretryck upp i flaskan och binds i vätskan alltså ölen. Sockret kan tillsättas i stort på två olika sätt. Antingen vägs/mäts en mängd socker upp och tillsäts direkt i jäshinken eller i varje flaska eller kokas en bestämd mängd socker upp i vatten som sedan kyls ned och tillsätts i jäshinken innan flasktappning. Fördelen med den sista metoden är att sockerlösningen steriliseras och chansen för att ölen skall bli dålig minskas. Just det här med hygien och rengöring samt kraven på renlighet skall jag ta upp senare mer i detalj. Oavsett metod är mängden socker viktig eftersom för lite socker ger för lite kolsyretryck och för mycket innebär för högt kolsyretryck med eventuellt flasksprängning som följd! Tiden som det tar att få tillräcklig kolsyretryck beror på flera faktorer, alkoholhalt, konditionen på jästen, mängd socker och temperatur för att nämna några.

Det andra tappnings alternativet är att efter klarning föra över ölen till någon form av fat. Det finns i stort två olika typer av fat de s k partyfaten på 5L samt Corneliusfaten på ca 9L samt 18L (det förekommer mindre variationer i volymen på dessa två sista). Här kan man antingen tillsätta socker enligt tidigare eller tillsätta kolsyra från en extern tub. Tillsätter man kolsyra så slipper man få jästrester, som bildas som biprodukt vid jäsningen, och därigenom en klarare öl.

I stort så börjar man oftast som nybörjare med flaskor och övergår sedan till viss del att använda fat som komplement. Det finns för och nackdelar med båda, något som också kommer att gås igenom vid ett senare tillfälle.

Hängde ni med så här långt? Bra, då syns vi snart igen!


Välkommen till Rydebäcks Bryggeri blogg och det första inlägget!

Jaha - ytterligare än blogg om olika ölsorter eller?

Nja, inte riktigt till att börja med. Har funderat ett tag på det här med ha en egen öl relaterad blogg, jag menar det finns ju redan en hel del på nätet som är bra, intressanta, roliga osv så vad kan/kommer jag att tillföra?

I medierna, då främst morgontidningarna, har det under de senaste månaderna varit flera artiklar om nystartade bryggerier, vilket jag tycker är riktigt intressant och spännande!, men även handlat om sällskap som brygger öl. Det är det sistnämnda som jag inledningsvis tänkte ta upp, nämligen hur man som nybörjare själv kan brygga öl. Tänkte dela upp det i först vad öl är, ingredienser, utrustning, hur man framställer öl i mindre mängder hemma och några saker som man som nybörjare bör tänka på men först en kort introduktion vem jag är.

Hej, jag heter Anders och bor, ja du har nog gissat det, i ett villa samhälle som heter Rydebäck och ligger utanför Helsingborg i Skåne, därav namnet på bloggen. Bodde tidigare i Stockholm, där jag är född och uppväxt, och kom i kontakt med ölbryggningen runt mitten av 90-talet. Då skedde de första stapplande stegen med ölbryggning med de ölbryggningssatser som fanns. En plåtkonservburk, eventuellt humle, torrjäst och så instruktioner. Ärligt talat blev ingen av dem särskilt bra. Jag ville bli en bättre ölbryggare och försökte lära mig mer, det var bara ett problem. Var skulle man hitta vettig information om detta? Jodå, internet fanns men det fanns inte så mycket information där vad jag vill minnas. Så hittade jag Svenska Hembryggarföreningen (SHBF) och de anordnade kurser i ölbryggning. Via bekanta fick jag möjlighet att vara med på en kurs och också smaka en hel del hembryggd öl.

På dessa kurser gick man igenom teori, ingredienser och bryggde öl från grunden (SHBF anordnar fortfarande dessa kurser - se på deras hemsida för att hitta en nära dig). Inga halvfabrikat här inte utan malt, humle, jäst och vatten. Jag fick också reda på var man då kunde köpa det man behövde och förslag på lämplig litteratur. Vid den här tiden kunde man i Stockholm köpa en del grundläggande saker i s k hembryggningsaffärer men dessa var oftast mer inriktade på vin eller framställning av "starkare" produkter. Det fanns dock ett undantag och det var Humlegårdens Ekolager (kommer inte ihåg om det hette så redan då men jag tror det). Företaget finns kvar idag och är definitivt värda ett besök. Den ända litteraturen som, vad jag vet fanns på den här tiden, på svenska var Ölbryggning -  En handbok för hembryggare (ISBN 91-88446-01-8) skriven av Svante Ekelin samt Håkan Lundgren. Dessa två herrar ska ha ett stort tack för deras insats! Tyvärr finns den inte längre att få tag på mer än som begagnad däremot så finns det engelsk språkig litteratur som är mer aktuell. Inte att glömma så har situationen radikalt förändrats till det bättre vad man kan hitta för bra information om ölbryggning på internet. Men i stort var det de förstnämnda en riktig ögonöppnare för vilka möjligheter som fanns att brygga öl hemma. Den första helmalts ölen som jag bryggde från grunden var ett recept från just nämnda bok, en ljus Tjeckisk pilsner kallad Nedomansky Lezak. Den var avsevärt bättre än de tidigare försöken och visst, det blev väl bara ett par liter färdig öl men ändå vilken öl, jag var fast!